Getingen Bizz & humlan Brumm, Första sagan

SAGAN OM GETINGEN BIZZ OCH HUMLAN BRUMM - FÖRSTA SAGAN

Getingen Bizz och humlan Brumm var bästisar. Ingen av dem kunde komma ihåg sedan när men det var långt innan getingen Bizz fått sin numera så ståtliga stjärtgadd och minst lika långt innan humlan Brumms gul-och svartrandiga kropp fått dagens mjuka rundhet. De bodde med sina fruar i var sitt träd i en solglänta bara några minuters flygning till den närliggande bondgården Lyckan.

Lyckan var ingen stor gård men där bodde en del mycket trevliga djur som Bizz och Brumm gärna lekte och busade med. Det var den brunvita kossan Rosa, hennes kalv , som var helt brun med en vit stjärna i pannan, och hette Rosagull, den mycket självständiga katten Mjau samt ett antal höns – och bland dem den alltid lika rakryggade och stolte tuppen Spencer.

När Spencer inte hörde det brukade hönorna kalla honom för Spänny – de tyckte nog att han spände upp sig lite väl mycket ibland men å andra sidan var Spencer mycket vaksam på sina och hönsens värsta fiender – den högt i skyn seglande höken eller den under buskarna så listigt lurande räven. Många gånger hade han räddat deras liv och hönsen förstod att uppskatta det.

I den lilla värld långt ute på det småländska landet bodde dessa djur i god harmoni och utan konflikter. Nåja, ibland gick kanske getingen Bizz och humlan Brumm lite väl långt i sina upptåg. Då råmade kon, då bräkte kalven, då burrade Mjau upp sin svart-vita päls så han blev minst dubbelt så stor, då gol Spencer så halsen blev nästan en meter lång och då sprang hönsen omkring och kacklade tills de blev alldeles yra. Det var kul tyckte getingen och humlan. Då flög de ovanför huvudena på alla de andra djuren och skrattade så de nästan flög rakt in i kläderna som bondmoran hängt på tork i trädgården.

Idag var det en vacker dag. Humlan Brumm och getingen Bizz satt och gjorde sin morgontoalett i sina träd. ” Jag måste vässa gadden lite grann” sade getingen Bizz som dagen innan försökt sticka en skalbagge men som var så hård att gadden blivit slö.

” Och jag ska tvätta mina gula ränder – de blev lite smutsiga av regnet i går” sade humlan Brumm. Snart var de dock klara för att ta sig ann en härligt solig sommardag.

” Jag tycker vi börjar med lite frukost” sade humlan Brumm som ofta var hungrig. ” Har Du sett de nya klöverblommorna”, fortsattte han, ”de doftar ljuvligt. ” OK jag hänger på sade getingen Bizz och så slängde dom sig ut från sina träd och ner mot ängen där kossan Rosa och kalven Rosagull gick och betade.

Snart satt de på var sin klöverblomma och sög i sig den goda nektarn. De var så djupt försjunkna i sin frukost att de inte märkte att kossan Rosa kom betande alldeles inpå dem. Hon frustade till av lite frömjöl hon fått i nosen. Getingen Bizz blev vettskrämd och vet ni vad getingar gör när de blir rädda? Just det – de sticker – inte iväg – utan sin gadd rakt in i det främmande. I detta fall allra längst ut på kossan Rosas nos. ”Ajjjjjjjjj” skrek kossan Rosa rakt ut och tog meterhöga skutt än till höger och än till vänster.

”Se vad Du har gjort ” sa humlan Brumm. ” Du har skadat en av våra kompisar”. ” Men det var inte meningen ” pep getingen Bizz ynkligt. ” Jag trodde det var något farligt som kom”. Kossan Rosas nos började nu svälla. Humlan Brumm flög fram till Rosa och försökte förklara olyckan. Men kossan Rosa var inte upplagd för förklaringar. ” Aj vad ont det gör, jag blir galen” råmade kon. ” Jag flyger hem” sade humlan Brumm ”och hämtar något i vårt medicinsköp som brukar hjälpa”. Sagt och gjort. Snart var humlan Brumm hemma. ” Varför ser Du så uppjagad ut” sade hans fru som satt och stickade ett par vintervantar. ” Ge mig flaskan som hjälper mot getingstick” sade humlan Brumm och förklarade vad som hänt. Efter någon minut hade han stoppat på sig flaskan och flög med tunga vingar tillbaka till ängen. Nu hade kossan Rosa lugnat sig så mycket att humlan Brumm försiktigt kunde landa på hennes långa huvud. ” Seså” sade humlan Brumm , ” om några minuter ska Du se att det gått över”. Och faktiskt det gjorde det. ”Tack snälla humlan Brumm” sade kossan Rosa som fortfarande kände sig lite matt. Precis då kom getingen Bizz flygande med en stor bukett klöverblommar och gav till kossan Rosa. ” Förlåt mig så väldigt mycket” sade getingen Bizz. ” Ta dom här och jag lovar det aldrig ska hända igen”. Kossan Rosa var varken en dum eller långsint ko. Hon nickade med sitt huvud och viftade med svansen för att visa att de åter var vänner.

” Det där var inte roligt ” sade getingen Bizz. ”Men nu är allt bra igen ” sa humlan Brumm. ”Och kanske har Du lärt Dig att tänka först och handla sedan” tillade han. ”Det ska jag komma ihåg” sade getingen Bizz.

 

- T. Eriksson

 

© Sagostunden.se

Email: info@sagostunden.se